Barnkalas. Vi hade förberett oss på att vi i två timmar skulle ha elva sockerhöga sjuåringar som skulle fara runt i huset och leka vilt.
Kalas kl 17 en fredag eftermiddag. Då vi visste att det skulle kunna vara en lite dum tid för vissa körde vi någon extra gång in till ny och hämtade upp lite kalasdeltagare. Första lilla stunden när de bara var fyra barn i huset undrade maken om alla tio gästerna kommit för det lät så :-) .
Detta kalaset hade jag lagt på en väldigt låg pysselnivån, helt enkelt för att jag som mamma skulle orka. Ibland trissas kalasen upp ganska mycket, med olika teman, avancerade tårtor och vackra kakor mm. Och det är ju jätte härligt och roligt OM man känner att man vill och orkar det. Just denna helg kände jag inte för att överarbeta kalaset.
På menyn stod några pizzor som hämtades på den lokala pizzerian, chips och ostbågar samt glass på pinne. Eftersom vi visste att det i stort sett alltid finns något barn som inte vill leka lekar hyrde vi filmen Hitta Doris så att den som ville kunde mysa in sig i soffan och titta på film.
Alla barnen gluffsade i sig pizzan (under konstigt kontrollerade former), och när de insåg att alternativet film fanns ville i stort sett alla gosa in sig bland kuddar och filtar, och följa den spännande färden under vattnets yta.
Medan barnen var ovanligt lugna i vardagsrummet la jag godispåsarna i en gryta längst in i köket. Sen tog jag ett garnnystan och drog snöret hit och dit, kors och tvärs runt handtag, stolsben, skåpsluckorna mm. Dessutom tog vi små bjällror som vi fäste på de mest kritiska ställena. Laserstålarna var ju aktiverade. Nu var alla barnen tvungna att kliva över, åla sig under och försiktigt, försiktigt ta sig in till sin godispåse utan att nudda laserstrålarna. Detta blev en total succé. Vi fick även bekräftat att inget av barnen har en framtid som inbrottstjuv ;-) .
